JULIAS - [email protected]

Man kan ju inte vara aktiv i pluggandet hela tiden, även om man skulle vilja kunna vara det. Förr eller senare så känner man (jag) hur det börjar krypa i benen så att jag skulle kunna springa ett helt maratonlopp.
Ja, innan idag så hade jag en sådan lust att ge mig ut och springa, jag vet inte när jag hade lust till det sist, sjukt, vad är det som händer med mig? Jag har träningsvärk i hela kroppen, en värk som jag hade för jättelängesen, kom knappt ihåg hur den kändes för ett par veckor sedan.
(Lite konstigt att jag inte har börjat träna riktigt tidigare. Har en hel del tidningar från iForm som jag läst bakifrån och framifrån så att jag nästan kan de utantill!)

Nu är det andra tider, träningsvärk och ett evigt, stolt och vackert klagande från min mun kommer hela tiden om min värk i armar, mage, lår, vader och bröst. Hjärnan har som sagt få jobba en hel del han också, herr hjärna, he he.
Folk i klassen har sagt åt mig att sluta tjata om denna träningsvärk, "Vi har hört det nu JULIA"- ja det är någonting som jag ständigt hör i min lilla klass på 28 elever. Fast, det är ju inte 28 elever som säger åt mig att sluta tjata, det handlar kanske om några få, men deras gap är som 28 elevers.

...det jag vill säga är att jag är stolt över min träningsvärk och det kommer jag alltid att vara fram till den dagen då jag inte har någon träningsvärk längre, för då kommer jag vara stoltare än någonsin. Haha, ja då kommer ni inte höra mitt ständiga tjat om att jag har träningsvärk, utan då kommer ni få höra hur vältränad jag faktiskt Är!=)

Va stolt över värken!