"KIM"

Att ha Aftonbladet (länk till "Kim") som startsida är oftast intressant.. Att man sen går omvårdnad och läser en kurs om Etik gör att man blir lite mer insatt i de där frågorna som för vissa är så självklara/ osjälvklara inom vården!

För någon dag sen så läste jag om "Kim" och nu har jag precis hört henne prata på Aftonbladets webtv om sin önskan att få dö värdigt (hör ni hur dumt det låter?)! Hon skickar ett brev till socialstyrelsen om att få hjälp med att dö! Hon kan inte längre andas själv och helt förlamad, visst, sjukvården ska upprätthålla liv men inte till vilket pris som helst!! Detta är inget liv, det måste vara en plåga för henne, eller ah, det säger hon ju att det är...! Åhh... Det är sånt här som gör att man bli rädd för att dö, och då kan man aldrig föreställa sig hur denna människa har det varje dag!!

Hennes brev: 

" Hej min familj och mina vänner och assistenter! Gamla som nya.

Jag är sämst på att skriva brev och vara tydlig så att alla förstår, but I’ll give it a try.

Jag är nu 31 år, snart 32, och har levt ett mycket bra, och så galet liv som jag kunnat få. Jag har haft och har en massa vänner, jag har supit och rest, gått på krogen, och en massa annat.

Men jag hoppas att alla förstår, eller åtminstone kan acceptera, mitt val som jag nu har gjort. Jag känner mig väldigt trygg och tillfreds. Helt enkelt lugn i själen.

Jag vill avsluta mitt liv när det fortfarande är värdigt och jag mår bra fysiskt som psykiskt (förutom just nu när jag har ont i kroppen hehe) i stället för att ruttna bort.

Det är förbjudet i Sverige att få aktiv dödshjälp och det är jag helt på det klara med, men jag och mamma har pratat med några läkare som förstår mig och de har börjat kolla runt om det överhuvudtaget går med tanke på min situation. Vi vet fortfarande ingenting men processen är igång. Det kan dock dröja månader eller år.

Jag vill absolut att ingen åker dit och blir anklagad för mord. Det är big no no! Det är jag som vill och ingen annan ska få skit för det. Framför allt inte min familj.

Jag tänker fortfarande leva mitt normala liv och vara mitt normala jag och jag hoppas att andra kan förbli det också fram tills den dagen, om den blir av, vilket jag hoppas. Jag förstår om ni hoppar högt och tycker jag är konstig men jag skulle uppskatta om ni inte pratar sönder mig eller tjafsar om mitt beslut. Men fråga gärna!

Tack för alla som har funnits och finns omkring mig nu!

Take care och kram på er! :)"



NU ska jag sova:P Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0